Om gästgivaregården

Gästgivaregårdar – En svensk klassiker

Något av det mysigaste som jag minns från uppväxten på den skånska landsbygden är de klassiska söndagsmiddagarna på gästgivaregårdar runt om i de små byarna och samhällena i närheten av barndomshemmet. Dofterna, musiken och stämningen gjorde varje besök lika minnesvärt som mysigt, och husmanskosten som serverades på dessa gästgiverier var ett lika välkomnat som självklart inslag i helgplanerna.

Att gästgiverierna redan under 1400-talet började som en plats att husera och ge mat till de som kom resande till socknen med häst känns i väggarna på varje gästgivaregård man besöker. Det infinner sig snabbt en känsla av svensk tradition och gästvänlig stolthet när man kommer in genom dörren, och jag kan lova att varje besökare till dessa hus, liksom jag, kan vittna om dess värme och glädje.

Det är dock inte bara vid söndagsmiddagar som gästgivaregårdar har stått värd för ens besök under barndomen. I november var det kalas och gåsmiddagar, vid luciatider minns jag hur man sjungandes och med en ståtlig ljuskrona gick över varje tröskel i varenda gästgivaregård i hela Skåne för att bjuda på stämningsfull musik. Under jultider var gästgiveriernas julbord självklara kulinära upplevelser, och ett utmärkt tillfälle för familjen att samlas mitt i den stundande helgstressen. I juni firades sommarens väntande ledighet, brunbrända ben och mysiga stranddagar med en sommarlovslunch. Pirrig, förväntansfull och sprudlande glad steg man in genom dörren för att, tillsammans med familj och vänner, välkomna de varma sommarmånadernas ankomst.

Gästgivaregårdar är en självklar samlingsplats för familj och släkt, och något att vara både väldigt stolt och oerhört tacksam över i vår svenska historia. Jag blir lika rörd och nostalgisk varje gång som jag kör förbi någon av de där husen som har varit scen för några av mina vackraste barndomsminnen, godaste middagar och mest stämningsfulla möten.

Den rustika atmosfären, den hemlagade maten och familjära stämningen är det som gör våra fina ”gästisar” till de underbara samlingsplatser som de har varit, är och för alltid kommer att förbli.