Skillnader mellan kakel och klinker

Kakel och klinker är snygga och praktiska material som har en mängd olika användningsområden. Däremot måste rätt sorts kakel och klinker användas vid rätt tillfälle. Därför är det viktigt att förstå sig på skillnaderna mellan materialen.

Kakel

Kakelplattor finns antingen med rakskuren eller rund kant vilket passar olika byggen. Materialet är ett relativt poröst lergods vilket alltid är glaserat. Kakel uppstår genom att bränna glaserade lerplattor vid en relativt låg temperatur på runt 1000 grader. Materialets porösa egenskap gör att det har en hög vattenabsorption. En hög vattenabsorption ger en låg motståndsförmåga och hållfasthet mot frost, nötning och kemikalier. Därför ska kakel  aldrig användas utomhus, till pooler, eller annat liknande bygge. Eftersom chansen för frost- och nötningskador är för höga. Däremot klarar kakel att användas för väggbygge i ett badrum eller kök, vilket är materialets vanligaste användningsområde. Kakel bör enbart användas för väggbygge då det inte är tåligt nog för golv.

Klinker

Klinker är betydligt tåligare och är gjorda av stengods istället för lergods. Materialet har mycket lägre vattenabsorption än kakel vilket gör det mer användbart i svårare miljöer. Klinkers tålighet brukar beskrivas med hjälp av ett PEI-värde, vars skala är 1 – 5. Ett högt värde passar vid bygge av rum och lokaler som kräver hög tålighet mot slitage. Klinker med ett lågt värde på skalan är fortfarande tåligt och kan användas som golv och väggar i mindre trafikerade områden. Som exempelvis kök, badrum, sovrum, isolerade uterum, med mera.

Granitkeramik

Vanliga klinker har inte tillräckligt låg vattenabsorption för att kunna användas för bygge där kemikalier, nötning och frost kan komma åt materialet. Därför finns plattor i exempelvis trä, marmor och kalksten vilket även kallas för granitkeramik. Den här typen av klinker har mycket låg vattenabsorption och är mycket tåliga. Därför kan de användas i princip överallt, som vid bygge av altaner och oisolerade uterum.